Nu har det gott tre månader.. Dem tre värsta och en av de bästa månaderna i mitt liv...
Imorgon är det tre månader sedan min älskade morfar och bästa vän lämnade mig? men det är idag en månad sedan jag träffade han, han den som förgyller min vardag och alltid får mina läppar att le? jag är så glad att jag träffade han, jag tycker verkligen om honom, han får mig på andra tankar och får mig alltid att skratta även om jag mår så dåligt att jag bara vill gråta... Jag vet inte hur denna månaden hade blivit om jag inte träffa honom men det är inget jag häller skulle vilja ta reda på någonsin.. Jag tror alla märker på mig att jag mår bättre nu när jag träffat honom vilket jag gör, även om jag har mina dagar på botten så blir dem alltid bättre när jag ser hans namn på mobilskärmen eller få krama om honom när dagen tagit slut.. Det är väldigt skönt för den sista månaden nu har jag inte haft många såna jobbiga dagar som släpar en ner på botten, dock har jag haft några den senaste veckan men det har mest berott på morgondagens datum.. Hade gärna sovit bort hela dagen men tyvärr så måste man ju jobba lite med så man får lite pengar. Jag har sååå mycket i mitt huvud idag att det känna som det ska explodera lite så smått... Mycket att tänka på om morfar å hur jag bara vill gråta när jag tänker på att jag kommer få fira jul utan honom.. De är den värsta tanken jag någonsin haft i huvudet, det känns så himla overkligt att han inte kommer vara med å sitta där i sitt hörn..? att fira jul utan honom känns så konstig att jag vill skratta för det låter så knas och fel.. Men jag antar att det är en tanke man får vänja sig vid.. Men det första jag skall göra när jag vaknar på julaftons morgon är iallafall att åka upp till han på kyrkogården och tända ett ljus å prata lite med honom om allt som hänt och självklart om han som förgyller mina dagar. Morfar va så bra på att lyssna varje gång jag hade problem med någonting.. Han lämnade oss alldeles förtidigt, även om Gud tyckte det var hans tur så tyckte verkligen inte vi det. Men han sitter uppe på molen och kollar ner på oss, och håller koll på oss. Oavsett om han inte finns här hos mig så känner jag ändå av att han kan sitta vid min sida och hålla om mig när jag gråter. Älskade morfar! Jag hoppas du har det bättre nu, vi kommer ses igen det vet jag! ??
Den vackra kvällshimlen påminner mig om dig, alla våra underbara minne vi fick tillsammans! Aldrig ska jag sluta tänka på dig! Du är allt jag har och ber om! Jag ber till Gud varje kväll att jag hoppas du har det bra och att jag ska få se dig igen en vacker dag i den skära vackra kvällshimlen ????

Det har hänt mycket sedan det senaste inlägget jag gjorde.. Den där kompisen jag skrev om är helt ute typ.. Vi pratar inte längre eller nått typ så de kan jag stryka ett sträck över!
Men för en vecka sedan träffade jag en kompis på krogen och han hade en kompis med sig Felix (inte hans riktiga namn) han var så jäkla härlig å gosig! Vi började snaps och träffas efter den kvällen, vi har sovit över en gång och även helgen som kommer skall vi sova över. Han är så härlig å gosig! Vi har strulat å haft det jätte gosigt! Skulle verkligen kunna tänka mig att det blir något med honom men jag vet inte riktigt hur han känner eller någonting.. Våran gemensamma kompis frågade hur det gick i torsdag när jag sovit hos Felix då som jag kallar honom här, jag skrev att de gick bra och var gosigt och om Felix hade sagt något till honom, men han hade inte hört nått. Jag skrev att jag ju inte vet riktigt vad då Felix tycker eller känner så han skulle kolla lite diskret/spontant om han kunde få fram nått om hur Felix känner typ.
Vi får se vad som hände i helgen.. Det är så mycket nu.. Min mamma har gått ini väggen för tredje gången och hon mår verkligen inte bra alls och när hon inte mår bra så mår inte jag heller bra :/
Så allt är lite smått kaos just nu men ändå härligt och gosigt när jag är med Felix. Jag vet inte alls hur jag ska göra för att allt ska bli bra och gå framåt.. Men jag hoppas allting löser sig för jag vill verkligen att det ska bli bra och att något i mitt liv ska blir bra just nu!

Denna veckan har varit extremt jobbigt.. Man har bara velat krypa in någonstans och försvinna lite. Idag var dagen jag inte ville skulle komma.. Idag hade vi urnsättningen för min älskade morfar det är när man sänker ner urnan i Marke där sedan gravstenen kommer vara. De va extremt jobbigt att se när han sänktes ner i marken.. :( ville inte att de skulle vara sant, jag saknar honom såå mycket :( jag vill verkligen inte tänka på att om jag vill träffa min älskade morfar måste jag åka till en kyrkogård :'(

Och dessutom är det lite jobbigt för jag tror jag börja tycka om en killkompis och det är inte bra för vi är bara vänner och vi har pratat om att vi bara ska vara vänner också för ingen av oss vill ha förhållande utan bara vänskap.. Han säger det men jag vet som sagt inte om han tror det kanske kommer hända något i framtiden eller änns om han vill det.. Men det är lite jobbigt för jag tycker han är super snäll och världens underbaraste människa och hur jäkla mysig och fin som helst.. Men jag har inte träffar honom på ett tag nu å vi ska snart träffas och de är pirrigt för man vet som sagt inte vad som kommer hända eller något alls... Jag tänker ibland på hur det skulle vara å kyssa/ hångla med honom och då pirrar det lite i magen men jag vill inte känna såå... Inte just nu iallafall. Men jaja vad ska man göra åt saken, vi får väl se vad som hände när vi ses.. Hoppas att får träffa honom i veckan eller till nästa helg! Såå de tär mycket i huvudet nu och jobbigt som fan med precis allt... Känner att jag behöver komma bort lite iväg på semester bara typ en helg eller lång helg typ, men man får väl se vad som händer i framtiden..

Jag har haft tid å bearbeta allt som hänt mellan mig å mitt ex, även om vi känner lika dant att vi älskar varandra å kommer alltid å göra eftersom vi är bådas första äkta kärlek och vi har gåttigenom så mycket under dessa 4åren vi varit tillsammans.
Idag var första gången vi sågs sen vi gjorde slut.. Han gav mig en kram å pratade lite om hur de går i skolan och hur jag mår så jag märkte att han försöker verkligen vara vän eller så va han också bara nervös eller måttfull de va första gången han såg mig sens han gjorde slut.. Jag visste att det skulle vara tufft å träffa honom men trodde verkligen inte det skulle vara så jäkla tufft som det var..
Att se och möta hans blick var verkligen jobbigt, jag försökte att inte få ögonkontakt med han under den korta stunden vi sågs.. Det var verkligen tufft och det kändes som han tittade på mig under flera tillfällen.. Jag tro han såg på mig att jag tyckte det var jobbigt att han kom.. När han åkte iväg såg jag att han kollade på mig.. Han vet att allt i mitt liv är tufft nu pågrund av allt som hänt denna sommaren.. Han vet att jag har haft problem å tufft länge nu och han ver hur tufft detta har tagit mig.. Men jag hade min älskade styvfar hos mig som kramade mig när ett par tårar kom och han förstå hur jag har det med min morfar och hur mycket jag saknar honom, hur jobbigt det är för mig å äta med mina magproblem och min ibs/dyspepsi och allt som hänt. Jag tycker verkligen det är skönt att ha någon som förstå allt som händer, han har varit mer som en pappa för mig under dessa åren än vad min riktiga pappa Micke någonsin var varit.. Jag har precis inte haft den lättaste uppväxten och mitt stöd under min uppväxt var då min morfar och mormor.. Därför var just jag den som tog allt det hårdast när det hände., jag har kvar min älskade mormor och önskar och hoppas hon lever hyfsat många år till, för kust nu klarar jag inte av att förlora ännu en som betyder så mycket för mig och som står mig så nära..
Jag tänker på alla mina änglar i himlen som tyvärr är för många.. Jag saknar er och vi ses i framtiden i ett annat liv, jag vet att ni så länge vakar över mig tills vi ses igen. Ni finns i mina minnen och mitt hjärta.

Just nu känner jag att allt i mitt liv är ett helvete.. Att jag hamnat på botten och jag har absolut ingen aning hur jag ska ta mig härifrån..
Nu är det snart en vecka sen mitt ex gjorde slut.. Trodde han var mer man men tydligen hade jag fel.. Att göra slut på sms efter 4år långt förhållande.. Trodde han iallafall kunde se mig i ögonen men tydligen inte..
Det känns inte som jag har en aning om hur det är att vara singel.. Hur är man singel? Det känns så konstigt att veta att man kan prata med andra killar, att inte känna att man gör något fel när man tycker en annan kille är snygg. Hur ska man kunna gå vidare? Sedan ser man att han lägger ut bilder på sin snap där han är med andra tjejer..efter knappt en vecka? När jag ser det så känns de som om dessa fyra åren inte betytt någonting för honom.. Vad ska man säga? Det är klart de gör ont, man tvivlar på allt.. Var han lycklig under dessa fyra åren? Han sa han älskade mig men va de sant? Allt känns lite som en lögn men det fanns dem stunderna han såg lycklig ut på riktigt men var han de hela tiden? Han var min första kärlek, det är väl klart man alltid kom ha känslor för sin första kärlek.. Dessa fyra åren har lärt mig så mycket om förhållande och jag kände mig mogen nog att veta att jag kan klara av något sånt seriöst.. Var så rädd i början av vårt förhållande, jag var rädd för att binda mig för att ha något seriöst men han visade mig att jag var modig nog att klara av något så seriöst. Han var min bästa vän.. Jag kunde prata med honom om allt.. Han har funnits där för mig så många svåra stunder i mitt liv.. Alla jobbiga å tuffa tider jag kände att jag aldrig skulle kunna ta mig upp från botten.. Men han hjälpte mig varje gång.. Han visste hur tufft jag hade det denna sommaren. Han fanns inte där för mig på samma sätt, jag kände det var något som var fel.. Men jag tror han väntade med att bryt för min morfar dog, å jag hamnade åter på botten och sedan kom då smset att han ville bryta och jag var åter på botten å längre nej än jag någonsin varit.. Vem ska jag nu vända mig till? Vem ska jag fråga om råd hur jag ska klara mig upp igen? Har alltid min familj men eftersom jag hatar att prata om saker när jag mår så dåligt. Om man ändå kunde hitta någon där ute som varit med om något som jag... Eller något så svårt som en del jag varit med om.. Ibland vill jag bara åka långt bort å gömma mig ett tag, försvinna från verkligheten. Träffa människor jag aldrig träffat, hitta nya vänner och kanske även vänner som finns med resten av livet..

Denna sommaren har varit ett rent helvete.. Jag har förlorat en del människor i mitt liv, dem har varit vänner till min syster och mig, men inte så nära mig.. Men jag insåg denna sommaren när jag förlorade en person som stod mig nära, min morfar, han var min bästa vän. Han fanns alltid för mig under min uppväxt.

När jag var lite hatade jag att vara på fritids efter skolan, men eftersom min morfar och mormor bodde precis bredvid skolan fick jag vara hos dem istället för fritids. Under den tiden var jag väldigt nära dem speciellt min morfar, vi satt alltid framför tvn och kollade på antingen Åsa-Nisse eller Stefan och Krister. Vi satt och kollade på tvn och pratade om allt mellan himmel och jord.
När jag den 22 juli fick jag ett samtalet vid ca 22:10 att min morfar gått bort. Det var det värsta samtalet i hela mitt liv.. Han hade varit sjuk ett tag å legat på sjukhus, jag var och hälsade på han varje dag han låg inne, men han hade äntligen fått komma hem och han var så glad. Så glad hade han inte varit på flera år, han var så glad å tacksam för han fick komma hem till min mormor igen och sen tar allt stopp. Jag var den som tog det hårdast. Jag kunde inte prata på flera timmar efter samtalet, jag bara grät. Jag ville inte tro det var sant, min älskade morfar, min bästa vän hade lämnat oss.. När jag fick se honom för sista gången, när han låg där på bordet i avskeds rummet helt kall å livlös, jag kunde inte tro det var sant.. Men han låg där med ett leende på läpparna så visste jag att han var lycklig nu, han fick dö hemma hos mormor. Jag visste då att han inte längre hade ont eller nådde dåligt och att han nu fick träffa sin son igen.
Igår den 24/8-16 var begravningen och vi tog ett sista farväl för nu, jag vet att han vakar över mig och att vi kommer ses igen i framtiden. Nu tar jag en dag itaget och försöker ta mig igenom detta.

Denna sommaren har varit den värsta sommaren.. Trodde det skulle bli den bästa när man fyllde 18år och allt men nejdå, istället gick hela mitt liv i kras. Så nu som sagt tar vi en dag itaget och hoppas att det kommer göra mindre ont i framtiden. Men han kommer alltid finnas i mitt hjärta och i mina minnen.